Jag har som mål att lyssna på svenska författare (bland andra, givetvis inte enbart). Det här är tredje boken jag lyssnar på av författarinnan. I den här boken tycker jag att Lina har hittat ett eget språk, ett sätt att skriva på som skiljer henne från andra. Berättelsen har ett driv som får mig att vilja veta hur det går för Agnes, däremot förstår jag inte boken. Hade nog behövt diskutera den i en bokcirkel. Boken innehåller två delar och som sagt, jag förstår inte slutet av del ett... För mig är det här en bok i mellanskalan, en klassisk trea, inte dålig men inget mästerverk.