Märit är sex år när berättelsen börjar. Hon får uppleva hur det är att vara ett utomäktenskapligt barn. Hos morfadern Amos är vare sig Märit eller hennes mor Bodil välkomna. I kyla och hunger försöker de två nå en fristad. När Bodil erbjuds ett arbete som kocka i Västerbottens skogar så kan de i all fall få mat och tak över huvudet under vintern och fram till våren. Sen följer de med Einar som Märit uppfattar som gammal och ful för att bosätta sig på ett arrendetorp. Märit får uppleva lite lycka med grannfamiljen men hon besväras hela tiden av klådan som hennes mor bara nonchalerar. Jag tycker den här berättelsen ganska väl skildrar 1940-talets hårda liv för en ensam mor med barn. Den känslokyla som beskrivs hos modern var i mycket det sätt som mödrar hade mot sina barn då. Lilla Märit hade ändå tur som fick uppleva kärlek från andra människor. Märit och hennes känslor och fantasier beskrivs väl. Jag tyckte om boken.