Första boken i en planerad trilogi. Runt om i Sverige tar unga människor livet av sig. Det de har gemensamt är ett djupt intresse för enmansbandet Hunger som lever sitt liv någonstans i samhällets periferi. Tillförordnade kriminalkommissarien Jens Hurtig utreder de brutala och förbryllande självmorden.
Här finns titeln:
Ett härligt formspråk som verkligen drar ner läsaren i den svarta melankolin, men, och detta är ett stort men, den är alldeles för rörig och personporträtten är alldeles för svaga. Jag gillade språket men i övrigt, sorry!