Har lyssnat på ljudboken efter ett tips från biblioteksanställd i Järfälla. Jag gillar boken och uppläsaren gör ett bra jobb, men samtidigt gör ljudboken mig frustrerad. Hur kan människor så fullständigt "kasta bort" sina liv? Även om ljudboken utspelas i början och mitten av 1900-talet känner jag ilska och olust över att William Stoner, hans föräldrar, fru Edith och dotter Grace inte gör mer för att förändra och faktiskt leva sina liv. Vi har bara ett liv och det ska levas och avnjutas. Boken lämnar mig därför mest tom.