Ju längre in i romanen som jag kom desto mer och mer berörd blev jag. Alla dessa arbetare och fångar som frös, misshandlades och ständigt fick vara hungriga. Att arbetare skulle få lära sig läsa och skriva var få förunnat men i boken får vi möta Per Krohn som lyckas med detta och som kommer att få ett bra anseende. Hans syster Sofia däremot kommer att råka illa ut och bli straffad i flera år. Men en dag kommer även Sofias dagar bli ljusare. Jag tyckte boken var bra och beskrivande för denna tid. Det är mycket fakta i den. Absolut mycket läsvärd för den som vill ta del av Sveriges historia om vad som tilldrog sig i Stockholm under 1700-talet då de fattiga och fångar behandlades sämre än boskap.