I slutet av säsongen flyttar Petra in i en ensam fjällstuga. Hon vill försöka komma över det största svek som någonsin drabbat henne, hoppas få distans till det som har hänt och komma vidare i livet. När man inte har någon att prata med hör man väldigt bra vad man själv tänker. Eller finns det något därute som är värre än ensamheten?.
Man förvånas över att Petra inte mycket tidigare begär skilsmässa, därför är innehållet tyvärr mycket naivt. Det är synd att inte någon annan än författaren läser då kanske boken blivit intressantare, den blir nu tyvärr "lite barnslig"